Bra helg!

Det har verkligen varit en härlig helg. Jag avslutade helgen på gymmet med ett grymt bra spinningpass. Så nu sitter jag i min sköna fåtölj och har det skönt, magen full av köttbullar så jag mår hur bra som.
I veckan är det dags för den sista behandlingen med antikropparna. Jag vet att jag blir dålig en dryg vecka efteråt men det känns skönt att något tar slut. Sen planeras det inför operationen men vi tar det sen när det är dags.
Ha det

Ny Kotte!

Körde upp till Varberg i torsdags för ett par dagars avkoppling på Varbergs stadshotell och då naturligtvis Asian Spa.
Då passade vi på att köra inom Bengt i Örkelljunga och byta husvagn. Denna blev det:

Här syns köket och sovdelen

Sittdelen

Så nöjd med den, den blir finfin nere i Löderup till sommaren. 

Efter husvagnsaffärerna körde vi till Varberg. oj, så härligt att åka iväg så. Dyrt men underbart.

Maten var absolut toppklass, inget vi fick var mediokert eller halvbra. Allt var tipptopp. Vi blev vattenmasserade och låg nog i blöt flera timmar, som russin blev vi.

Längtar redan till nästa gång. 

Hoppsan Kerstin!

Är på spa

Återkommer 

Älskade Österlen

En inte alls lång promenad längs ett för Bosse skrämmande hav.
Han tyckte det var mycket otäckt...

Det går inte att skriva på datorn, den plingar och har sig:( 

Men ack så vackert. Tänk att här plaskar vi omkring på sommaren och nu är där is och snö.

Idag är det träning som gäller, först jogga på löpbandet sen TRX. 

Sen träningsvärk :)

Hundägarens lott

Varje morgon går mannen ut i en tunn yukata så att Bosse får möjlighet att kissa.
Visst är det en härlig bild?

Igår var en skön dag. Vi grillade karré som vi åt med vitlökssås och klyftpotatis. Gott gott!

Idag ska vi iväg ner till Österlen och gå längs havet. Hoppas att campingen finns kvar och att allt inte finns ute i havet :)

Åker sen vidare till Malmö där vi blir bjudna på middag av yngsta dottern.

Ha det gött alla!

Spinning, pulled pork och rött vin!

Igår var det en bra dag. Lite färre biverkningar förutom den ständiga huvudvärken. Huvudvärken tillsammans med de torra slemhinnorna, som ger näsblod, är de biverkningarna som inte minskar jättemycket. Men fullt acceptabelt. Fotade den otroligt vackra men dimmiga dagen. Klickar ni på fotot så ser ni hur vackert det var igår.

Utsikt mot grannens marker. Otroligt vackert!

Men eftersom jag mådde ok igår blev det spinning och det var riktigt tufft. Svetten forsade och min puls gick upp till 171 när det var som värst. Vet min puls då jag har pulsklocka som dom nere i Lund läser av och kollar upp så jag kör mina 75 minuter cardioträning.

Körde hem och tog ett glas rött (läs tre;) och till middag åt vi pulled pork i arabiska bröd tillsammans med ananas och rödlök. Så otroligt gott. Köttet fick puttra i ugnen hela natten innan på 100 grader. Sen är det bara att värma upp så mycket man vill ha. Tittade på makens favoritprogram På spåret och Skavlan. Inte riktigt min kopp the men det fungerar. Jag tog Vem där direkt och är omåttligt stolt över det.

Idag blir det grillning och annat mys....härligt. 

Cancer som viktminskning?

Kanske är det den nya metoden för att komma in i bikinin till sommaren? Tror inte att någon kändis kommer att lansera dieten som revolutionär och nytänkande.
Men...sen jag fick diagnosen har tio kilo försvunnit. TIO KILO!
Nu har lite kriser med medföljande ångest bidragit eftersom jag för första gången helt tappat aptiten. Äter mer nu men tydligen alldeles lagom för att hålla vikten tydligen. Alltid något att vara glad över.
Sen vet jag att när jag får den tuffa cytostatikabehandlingen och måste ta kortison kommer jag att gå upp i vikt igen. Så det gäller att njuta av det nu.
Idag är det träning som gäller nere på F&S i Lund. Har varit lite si och så med det över helgerna. Sen att jag måste ha hundvakt också har ställt till det en hel del men har varit uppe på gymet och tränat, mest spinning men över annat. Blir lättare när jag inte har fasta tider fast jag hoppas att jag verkligen kan hålla mig kvar vid Fys-Can. Vill verkligen det.
Ha det!

Grubblerier

När man som jag går mycket hemma blir det tid för grubblerier.
Igår på kvällen började jag fundera på operationen. Inte av bröstet utan av lymfkörtlarna i armhålan. Googlade naturligtvis och blev ganska förskräckt. Där beskrevs dräneringsrör i såret, tappning av vätska och annat otrevligt. Sen var ju humöret på botten igen och svårt med att sova (naturligtvis).
Och då ökar grubblerierna...allt från hur familjen mår till hur det skulle kännas att få det där beskedet som ingen vill få. Ja, jag sa ju att jag har för mycket tid till funderingar ;)
För det är inte döden som skrämmer mig, det är att få veta att "tyvärr...det finns inget vi kan göra".
Återigen.....sabla tur Bosse finns.

Spanar efter hästarna.

Idag har det hänt...

...absolut ingenting.
Snön har vräkt ner och jag har i princip bara skottat lite och tittat på teve.
Så tråkigt.

Slutgnällt!

Snön vräker ner

Och för första gången är jag lite nöjd med att jag inte kan träna imorgonbitti. Ganska skönt att inte köra ner till Lund tidigt på morgonen när man vet hur de skånska vägarna brukar vara.

Istället satsar jag på spinning på kvällen i Hässleholm. Inte det sämsta faktiskt.

Biverkningarna är inte nådiga den här omgången. Huvudvärk, näsblod, värk ikroppen och aningens illamående. Inget glamoröst liv inte. 

Tur jag har Bosse. Gangstern i mitt liv som idag glatt skuttat in, efter promenaden, och pinkat på köksgolvet. Suck ;)

Vänder det nu?

Idag är det en helt ljuvlig dag. Solen skiner och ny fin snö täcker marken.
Hela dagen ligger någorlunda ostyckad och det känns så skönt. Har tänkt fixa en fläskfilégratäng med lite goda frukter i som jag ska servera med klyftpotatis. Men det är allt som står på agendan idag. För sen ska jag busa med Bosse och träna inkallning med honom.

Blir jag snygg så här matte?

Det känns faktiskt som att det vänt lite nu. Kanske farligt att ropa hej men jag tar den risken. 

I stället för elände planeras det långresor, aw och härliga utflykter. 

Så härligt.

Nu hoppas jag på att det fortsätter så här och på att inga nya akterpartier till människor kommer i vår väg. 

Och nu....kaffe :)

Snö, illamående och nafsande.

Snön vräker ner idag, vitt och vackert men kallt. Var och tränade Bosse med promenader och människomöten i närmsta byn och hade bara handskar på mig. Iskallt!! Föredrar tumvantar alltid för det blir så mycket varmare. Nu fryser jag alltid efter behandlingen så jag kan ju skylla på det.
Konstigt nog har jag mått ganska illa idag. Men behandling ska inte ge så mycket illamående men idag har jag mått tjuvtjockt. Finns ju en del cytostatika och tydligen blir det värre för var gång...
Sen till sist....jag kommer inte ihåg att det var så jobbigt med valp. Bosse nafsar hela tiden och vi jobbar hårt med uppfostran av honom. Men det sticker i händerna efter alla småsår nu. rätt som det är blir han som ett stim pirayor, med andra ord så blir han totalt blindgalen. Men ett år går fort va???

Julgranen har inte kommit längre än precis utanför dörren :)

Behandling imorgon

Nr 5 i ordningen.
Idag har varit en lugn dag. Varit hemma hela dagen.
Naturligtvis fått rapporter från de olika "krigsfronterna" men annars tyst och skönt.

Nej, det räckte inte....

...eller, mina nyheter var faktiskt goda. Tumören syns inte på mammografin, vilket är jättebra. På ultraljudet finns ett suddigt område som är poröst och som en ärrbildning, vilket också är jättebra.
Operationen kommer att bli av tårtbitsmodellen, dvs bara en liten del av bröstet kommer att opereras bort. Dock kommer dom att ta två av tre nivåer av lymfan i armhålan. Där kan man ju eventuellt få bekymmer sen men då far jag väl hantera dem då.

Men innan jag åkte ner till Lund så fick jag ett meddelande att en vän lugnt och stilla somnat in med de närmaste omkring sig. Vi skulle träffats i torsdags men han ringde och sa att han inte kom. Lät svag och medfaren och jag blev orolig. Det fanns fog för oron tyvärr. SYVI kommer inte att bli detsamma utan honom :(

Nu räcker det väl ändå????

Herregud, det räcker väl ändå nu!

Ytterligare en grym händelse har inträffat i vår familj. Man kan undra om inte det borde vara bra nu. Inte är vi väl värda allt detta skit?
Vet att jag är lite kryptisk men så måste det vara. Kan dock säga så mycket som att vissa män är ena riktiga svin.

Men över till något helt annat....jag är (som vanligt) nervös inte läkarbesöket imorgon. Alltid lite rädd att hen ska säga att "tyvärr har det......."
Så håll gärna tummarna för mig.

Mitt hjärtegull

Teknik....hatar det :)

Visst har allt blivit väldigt mer tekniskt? 

Bor man då som vi mitt ute i ingenting fungerar det inte enkelt. Eller? Det kan ju vara mig som det är fel på.

Just nu har vi varken telefon eller bredband via telefonen. Troligtvis fel på ledningarna fram till huset och en tekniker ska komma och fixa. Men det dröjer flera veckor.

Fram till dess har vi fått en sticka med en massa GB. Bara att stoppa in i datorn och köra på sa dom.... Pyttsan. 

Tog 26 minuter i samtal med Telia. 

Men en trevlig ung man, Filip, hjälpte mig mycket  tålmodigt. All heder åt honom. Men så less jag är på teknik som inte fungerar. Ett annat exempel: jag fick en ny telefon och inte sjutton fungerar mitt mailkonto på den. 

Fast det är mitt eget fel. Är inte människa att komma ihåg lösenordet. Åldersrelaterat? Ja säkert :)

Vad det gäller undersökningarna igår så får jag besked på måndag. Läkaren som gjorde ultraljudet verkade dock nöjd. Håll tummarna!

Isch....usch och så vidare

Dags för undersökning igen.

Denna gången är det mammografi och ultraljud som gäller. 

Hade hellre varit på en strand i södern...konstigt ;)

Framtidsutsikter?

Tänk så mycket ångest en cancerdiagnos kan ge.

Då blir toleransen för andra problem ganska liten. I familjen har vi haft en ganska stor kris med allt som det innebär. Min ångestnivå har legat alldeles för högt men jag tror att den sakta går ner på "normal" nivå igen nu. 

För vi fixar naturligtvis detta också. Vi har en stor sammanhållning i familjen och en enorm kärlek för varandra och vi kommer att gå stärkta ur detta. Det är jag helt övertygad om. 

Jag har verkligen två helt underbara döttrar. En skolledare inom gymnasiet och en snart färdig inom medieteknik som förhoppningsvis kommer att få ett bra och kreativt arbete inom produktion.
Familjen har en lojal känsla för varandra och vi betyder mycket för var och en. Finns säkert dom som tycker det blir lite för mycket men det är så vi är.
Det har ju då också gjort att under ungarnas uppväxttid var det inte skadade djur dom kom hem med, det var andra ungar som inte alltid hade det bra hemma. På detta viset växte familjen och ibland på våra åbarpskvällar är vi ett helt gäng. Mindre nu än för några år sen men ändå.
Så.....jag älskar min familj.....otroligt mycket.